LVC, eller Levis Vintage Clothing, är en den del som håller liv i Levi´s underbara historia och arv genom att tillverka reproduktioner av gamla plagg..detta i detalj efter hur plagget en gång i tiden såg ut. För att inte göra ett superlångt inlägg så kommer jag dela upp LVC i tre delar, där jag börjar med jeansen, fokus på de otvättade.
Sedan starten 1996 har LVC i varje kollektion haft med några par jeans, både raw och tvättade från olika årgångar, eller milstolpar. Vissa modeller har varit väldigt fina reproduktioner medan andra har missat några detaljer. Nu satsar LVC att ha runt 12(!) stycken råa jeans som bas till samtliga kollektioner.
Cone Mills 1915
Till hösten 2009 hyllar man året 1915, det var då som Cone Mills började leverera denim till Levi´s. Tidigare hade Amoskeag varit leverantören, men 1915 kom alltså Cone Mills in i bilden (dröjde dock till 1922 innan de blev exklusiva "hovleverantörer").
I och med detta så kommer all denim (nästan) till LVC´s jeans från Cone Mills. För att starta denna del tittar vi på årets celebration package. Jeansen är av årgång 1915 (såklart), snyggt förtvättade och med välarbetade detaljer. För att fånga höstens tema är dessa ihoplappande och printade med grafiska tryck, men det känns mer att dessa förstör än förhöjer. Det trevliga är att jeansen kommer i en mycket fin väska.
Men gänget 501 startar redan vid årgång
1890 som var det året då 501 användes för första gången. Innan 1890 kallades jeansen för XX. Då hade jeansen fyra fickor (en bakficka), inga byxhällor utan hängsleknappar och cinchback. Läderpatchen med de två hästarna introducerades och allt syddes för hand såklart med singelnåls maskiner. En charmig detalj är stämpeln på insidan som säger: "For over 17 years...". Dessa är tillverkade av japanskt denim för att symbolisera icke-Cone Mills denim. Jag har skrivit tidigare om
The Oldest Oldest, en modell från 1873. 1890 har liknande passform och lite svåra att bära upp eftersom det blir lätt en "blöja" i baken.
1901 är nästa stopp. Här fick 501:an sin andra bakficka efter önskemål från kunderna. Denna modell är lite lättare att bära upp och blöjeffekten är inte lika märkbar vilket har gjort denna reproduktion till en storsäljare de kollektioner den hängt med.
1915 är alltså året för hösten. Jeansen är nu tillverkade av Cone Mill denim, vilket är den största skillnaden jämfört med 1901. Det andra jag hittade var att myntfickan var lägre placeras och hängsleknapparna tätare på 1915, annars var övriga detaljer desamma.
1901 till vänster och 1915 till höger.
1915 otvättad och fin
Raska kliv till
1927, den första 10 Oz red selvage denimen från Cone Mills. Konkurrenter hade börjat dyka upp på marknaden och för att försäkra sig om att man hade "a pair of Them" så sydde man en tunn röd tråd i stadkanten (redline selvage). Detta blev ett signum för att man bar kvalitets denim från Levi´s. Denna årgång är även de enda jeansen som använde vit tråd.
Nu började även yngre intressera sig för jeansen. 1922 introducerades hällor och man kunde då välja att använda bälte eller hängslen. Yngre ville hellre ha bälte så man erbjöd i många butiker att knipsa bort hängsleknapparna och klippa bort cinchbacken. Utvecklingen tog sin tid och på 30-talet så blev detta mer och mer vanligt. Här hittar vi först
1933 och
1937 års modeller. 1937 började det att hända grejer. Här togs hängsleknapparna bort, cinchbacken hängde fortfarande med och den lilla röda lappen (red tab, lanserades egentligen 1936) på bakfickan såg sitt första ljus. Denna lapp var precis som den röda linjen i stadkanten, ett sätt att särsklija sig från övriga aktörer på marknaden..som bara blev fler och fler. En annan viktig detalj var att nitarna på bakfickorna täcktes av tyget (hidden rivets). Detta efter klagomål att de synliga nitarna skrapade möbler och sadlar. Passformen på 30-tals jeansen känns lättare att bära. De ha blivit mindre upptill med rymliga, raka ben. Många märken väljer idag att göra sin variant på 30-tals modellen, Pace, Nudie och Indigofera är några exempel.
1944 rasade andra världskriget och man var tvungen att spara in på material. Därför togs allt som ansågs inte vara nödvändigt bort. För Levi´s del blev det bl.a stickningarna på bakfickorna och nitarna för myntficka och gylfen. För att bevara sitt "logo" så målade man bakfickorna istället. Cinchbacken togs bort och passformen fick ett mer modernt uttryck. Men det var inte förrän:
1947 Levi´s satte den! Här är jeansmodellen som många anser vara den perfekta 501:an. Efter världskriget så satte produktionen igång igen i full fart och för första gången kunde dubbelnåls maskiner användas. Detta gjorde att stickningarna på bakfickorna blev exakta och den lilla "diamanten" i bågen formades. Man satte tillbaka nitarna på myntficka, men lämnade gylfen. Passformen på dessa ikoniska jeansar är som sagt mkt bra.. för mig iaf. Lägre midja och smalare ben utan att vara tight och krångligt. En passform vi hittar i många av dagens jeans.
1947:an posas tillsammans med en 50-tals t-shirt
1950-talet blev jeansen ännu mer populära. Det var inte bara Cowboys som använde jeans. Marlon Brando gav denim och 501 en ikonisk status. 1954 lanserades 501Z XX där Z stod för Zipper (dragkedja). Modellen var anpassad för den "yngre" och bredare massan. Med en smalare silhoutte blev dessa en favorit hos många. 501Z fick senare numret 502, men försvann 1976. Passformen är mer "ihoptryckt". Personligen tycker jag ´47 sitter bättre, speciellt i midjan eftersom den har inte ett så högt topplock som 54:an har.
1954 med dragkedja.
1966 och tekniken har utvecklats. Nitarna i bakfickorna ersattes med förstärkningssömmar (bar tacks). Jeansen får även en mer slimmad passform och 60-talaren är lite mer rund upptill. Ingen storfavorit hos mig eftersom man lätt får "höfter" vilket ser rätt omanligt ut. 1971 försvann Big E och man stavar LEVIS med litet "e" på red taben, LeVIS.
1978 och 501:an har återfått passformen från ´47:an, fast nu med mer avsmalnade ben. Denna passform gillade jag mest tillsammans med 47:an. Idag skulle man kalla passformen för Carrot, Större upptill med avsmalnade ben, även om ´78:an inte är så kraftigt morotsformad. Sitter bra upptill och lägger sig fint över skon.
1978, en trevlig passform
Sista årgången är
1983. Innan 83 hade man använt sig av ringspunnet denim, men tekniken utvecklades och nya sätt att spinna trådarna togs fram. Tekniken heter nu Open-end. Detta var även den sista 501:an som tillverkades i selvage denim. Produktionen varade från 83-85, sen gick man över till breda vävstolar och därmed försvann stadkanten. Passformen på 83:an känns som en försämrad ´78:a. Inte samma känsla bara, men fortfarande en schysst modern passform. Jag har tidigare skrivit om ett second hand fynd jag gjorde då jag hittade en 501 -83, läs om det
här.
1983 kändes ok
Så där ja.. en 501:a jag saknar är 1955. En passform som är unik i gänget och skulle göra tidsresan mer komplett. Kanske dyker den upp snart! Detta var som sagt basen av jeans som ska följa LVC kollektionerna. Snart kommer ett inlägg om själva LVC 2009. Avslutar detta inlägg med ett klassfoto av samtliga jeans.
översta rader fr. vänster: 1890, 1901, 1915, 1927, 1933, 1937nedre raden fr. vänster: 1944, 1947, 1954, 1966, 1978, 1983
Inlägg
