LVC hösten 2009: Del 1, Cone Mills 1915

LVC, eller Levis Vintage Clothing, är en den del som håller liv i Levi´s underbara historia och arv genom att tillverka reproduktioner av gamla plagg..detta i detalj efter hur plagget en gång i tiden såg ut. För att inte göra ett superlångt inlägg så kommer jag dela upp LVC i tre delar, där jag börjar med jeansen, fokus på de otvättade.
Sedan starten 1996 har LVC i varje kollektion haft med några par jeans, både raw och tvättade från olika årgångar, eller milstolpar. Vissa modeller har varit väldigt fina reproduktioner medan andra har missat några detaljer. Nu satsar LVC att ha runt 12(!) stycken råa jeans som bas till samtliga kollektioner.

Cone Mills 1915

Till hösten 2009 hyllar man året 1915, det var då som Cone Mills började leverera denim till Levi´s. Tidigare hade Amoskeag varit leverantören, men 1915 kom alltså Cone Mills in i bilden (dröjde dock till 1922 innan de blev exklusiva "hovleverantörer").
I och med detta så kommer all denim (nästan) till LVC´s jeans från Cone Mills. För att starta denna del tittar vi på årets celebration package. Jeansen är av årgång 1915 (såklart), snyggt förtvättade och med välarbetade detaljer. För att fånga höstens tema är dessa ihoplappande och printade med grafiska tryck, men det känns mer att dessa förstör än förhöjer. Det trevliga är att jeansen kommer i en mycket fin väska.





Men gänget 501 startar redan vid årgång 1890 som var det året då 501 användes för första gången. Innan 1890 kallades jeansen för XX. Då hade jeansen fyra fickor (en bakficka), inga byxhällor utan hängsleknappar och cinchback. Läderpatchen med de två hästarna introducerades och allt syddes för hand såklart med singelnåls maskiner. En charmig detalj är stämpeln på insidan som säger: "For over 17 years...". Dessa är tillverkade av japanskt denim för att symbolisera icke-Cone Mills denim. Jag har skrivit tidigare om The Oldest Oldest, en modell från 1873. 1890 har liknande passform och lite svåra att bära upp eftersom det blir lätt en "blöja" i baken.

1901 är nästa stopp. Här fick 501:an sin andra bakficka efter önskemål från kunderna. Denna modell är lite lättare att bära upp och blöjeffekten är inte lika märkbar vilket har gjort denna reproduktion till en storsäljare de kollektioner den hängt med.
1915 är alltså året för hösten. Jeansen är nu tillverkade av Cone Mill denim, vilket är den största skillnaden jämfört med 1901. Det andra jag hittade var att myntfickan var lägre placeras och hängsleknapparna tätare på 1915, annars var övriga detaljer desamma. 

1901 till vänster och 1915 till höger.

1915 otvättad och fin

Raska kliv till 1927, den första 10 Oz red selvage denimen från Cone Mills. Konkurrenter hade börjat dyka upp på marknaden och för att försäkra sig om att man hade "a pair of Them" så sydde man en tunn röd tråd i stadkanten (redline selvage). Detta blev ett signum för att man bar kvalitets denim från Levi´s. Denna årgång är även de enda jeansen som använde vit tråd.
Nu började även yngre intressera sig för jeansen. 1922 introducerades hällor och man kunde då välja att använda bälte eller hängslen. Yngre ville hellre ha bälte så man erbjöd i många butiker att knipsa bort hängsleknapparna och klippa bort cinchbacken. Utvecklingen tog sin tid och på 30-talet så blev detta mer och mer vanligt. Här hittar vi först 1933 och 1937 års modeller. 1937 började det att hända grejer. Här togs hängsleknapparna bort, cinchbacken hängde fortfarande med och den lilla röda lappen (red tab, lanserades egentligen 1936) på bakfickan såg sitt första ljus. Denna lapp var precis som den röda linjen i stadkanten, ett sätt att särsklija sig från övriga aktörer på marknaden..som bara blev fler och fler. En annan viktig detalj var att nitarna på bakfickorna täcktes av tyget (hidden rivets). Detta efter klagomål att de synliga nitarna skrapade möbler och sadlar. Passformen på 30-tals jeansen känns lättare att bära. De ha blivit mindre upptill med rymliga, raka ben. Många märken väljer idag att göra sin variant på 30-tals modellen, Pace, Nudie och Indigofera är några exempel.

1944 rasade andra världskriget och man var tvungen att spara in på material. Därför togs allt som ansågs inte vara nödvändigt bort. För Levi´s del blev det bl.a stickningarna på bakfickorna och nitarna för myntficka och gylfen. För att bevara sitt "logo" så målade man bakfickorna istället. Cinchbacken togs bort och passformen fick ett mer modernt uttryck. Men det var inte förrän:
1947 Levi´s satte den! Här är jeansmodellen som många anser vara den perfekta 501:an. Efter världskriget så satte produktionen igång igen i full fart och för första gången kunde dubbelnåls maskiner användas. Detta gjorde att stickningarna på bakfickorna blev exakta och den lilla "diamanten" i bågen formades. Man satte tillbaka nitarna på myntficka, men lämnade gylfen. Passformen på dessa ikoniska jeansar är som sagt mkt bra.. för mig iaf. Lägre midja och smalare ben utan att vara tight och krångligt. En passform vi hittar i många av dagens jeans.

1947:an posas tillsammans med en 50-tals t-shirt

1950-talet blev jeansen ännu mer populära. Det var inte bara Cowboys som använde jeans. Marlon Brando gav denim och 501 en ikonisk status. 1954 lanserades 501Z XX där Z stod för Zipper (dragkedja). Modellen var anpassad för den "yngre" och bredare massan. Med en smalare silhoutte blev dessa en favorit hos många. 501Z fick senare numret 502, men försvann 1976. Passformen är mer "ihoptryckt". Personligen tycker jag ´47 sitter bättre, speciellt i midjan eftersom den har inte ett så högt topplock som 54:an har.

1954 med dragkedja.

1966 och tekniken har utvecklats. Nitarna i bakfickorna ersattes med förstärkningssömmar (bar tacks). Jeansen får även en mer slimmad passform och 60-talaren är lite mer rund upptill. Ingen storfavorit hos mig eftersom man lätt får "höfter" vilket ser rätt omanligt ut. 1971 försvann Big E och man stavar LEVIS med litet "e" på red taben, LeVIS.

1978 och 501:an har återfått passformen från ´47:an, fast nu med mer avsmalnade ben. Denna passform gillade jag mest tillsammans med 47:an. Idag skulle man kalla passformen för Carrot, Större upptill med avsmalnade ben, även om ´78:an inte är så kraftigt morotsformad. Sitter bra upptill och lägger sig fint över skon.

1978, en trevlig passform

Sista årgången är 1983. Innan 83 hade man använt sig av ringspunnet denim, men tekniken utvecklades och nya sätt att spinna trådarna togs fram. Tekniken heter nu Open-end. Detta var även den sista 501:an som tillverkades i selvage denim. Produktionen varade från 83-85, sen gick man över till breda vävstolar och därmed försvann stadkanten. Passformen på 83:an känns som en försämrad ´78:a. Inte samma känsla bara, men fortfarande en schysst modern passform. Jag har tidigare skrivit om ett second hand fynd jag gjorde då jag hittade en 501 -83, läs om det här.

1983 kändes ok

Så där ja.. en 501:a jag saknar är 1955. En passform som är unik i gänget och skulle göra tidsresan mer komplett. Kanske dyker den upp snart! Detta var som sagt basen av jeans som ska följa LVC kollektionerna. Snart kommer ett inlägg om själva LVC 2009. Avslutar detta inlägg med ett klassfoto av samtliga jeans.

översta rader fr. vänster: 1890, 1901, 1915, 1927, 1933, 1937

nedre raden fr. vänster: 1944, 1947, 1954, 1966, 1978, 1983

Indigofera hösten 2009

Tänk dig följande scenario mellan två bästa vänner:
-Tjena! jag har hittat världens bästa denim!
-Är det sant! Vad skulle ett par jeans kosta?
-hehe, det är för dyrt.. 10.000kr.
(betänketid...)
-Vi gört!

Kanske inte riktigt så, men nästan var startskotten för Indigofera Prima Jeans. Jag har ju tidigare skrivit om hur indigofera. Då var jag skeptisk och det kändes som att ännu ett jeansmärke *suck*.. men man är ju inte sämre än att åsikter kan få ändras, eller hur! Jag och Jenny fick en trevlig pratstund med Mats och Stina på The Grocery. Snabbt fick man känslan av att arbetet bakom plaggen var mkt mer än att välja tyger från en katalog. Varje söm, knapp och ruta är noggrant utvalda precis som textiler och denimen, inget lämnas åt slumpen. Något som jag gillar, oavsett om det är kläder, teknik, musik osv.. finns det en tanke bakom sitt val är bara det värt att gillas. Sen att detta mixas med inspiration från gamla 80-tals hjältar, Dallas, skate/surf och rock gör inte saken (eller smaken) sämre.

Jag sneglade på vad som komma skall från Indigofera och blev positiv över att detta inte är ett typsikt "jeansmärke"..Indigofera känns mer som ett helhets koncept och där i finns bl.a jeans. Extra plus är att det finns en stor portion tjejkläder, något som Jenny applåderade högt åt. På killfronten kommer det dyka upp 6 stycken jeansmodeller i både äldre 30-tals modeller och mer modernare trender. Alla med goa namn som Mack, Ray och Murphy. Som alltid, så blir bilderna större då du klickar på dom!

Här är modellen Muprhy, lite 30-tals stuk. Notera den dubbla sömmen i stadkanten!

Det fanns även några underbara tvättar. Vissa tyger innehåller open-end och dessa tvättar ger en smått hårig ytan och en skönt 70/80-tals känsla.. för erkänn, vi är gamla nog att kalla 70-80 talet för vintage..

Mmm.. mera

Bootcut är något jag alltid haft svårt för och var skeptisk när modellen Sly slängdes fram. Men testade byxan och ännu en gång ändrades mina åsikter. Sly kommer även i raw.


Sen har vi den smått legendariska 10.000kr brallan. Modellen heter Clint och en "budget" version kommer ut i butiker under april månad. Jeansen är raka med de rätta detaljerna. Mats visade även ett par han hade använt ett tag och slitningarna på dessa är väldigt fina.

Vänster är den oanvända Clint 10k. Höger en lagom infisen Clint 10k

Clint finns även i svart, färgad med krut och färgen är svart som ögat på en lax. Denna och 10k Clint är tillverkade i Japan av japanskt denim.

Höger: en tvättad krut-CLINT

Vidare till överdelarna. Här plockades några godbitar ut. Lite fina skjortor i denim, stripes och indigofärgade rutor. En mjuk munkjacka, även den färgad i indigo. kommer slitas precis som jeans. T-tröjjorna är av prima kvalitet och kommer finnas med tryck, mönster eller cleana. Det finns en otvättad jacka, men den tvättade hade finare detaljer och en helgo tvätt. Något som kommer att finnas i många kollektioner till hösten är stickade cardigan och tröjjor, vilket även fanns med i Indigoferas höstkollektion.

Till vänster har vi Freddy Krueger och till höger hänger Curt Cobain´s tisha.

Den översta knappen är hittad i Japan och något Mats var riktigt stolt över

Utöver alla plagg så finns det en hel del "krims krams" att plocka med som bälten, korthållare och helsköna bältesväskor. Läs mer om tjejplaggen på Jennys blogg Fru-Denim. Som sagt, Indigofera känns inte som ett jeansmärke utan som ett klädmärke.. av prima slag. Jag längtar tills butikerna tar in deras plagg och speciellt de helsköna jeanstvättar. Samtidigt välkomnar jag open-end i tyget!

Sigge blev pimpad med en näsduk av prima kvalisort.

Teaser: Levis LVC f/w ´09

Sneakpeak från Levis LVC kollektionen f/w 2009. Temat är oundvikligt fängelse och Levis har verkligen fångat den rätta miljön..både bokstavligt och bildligt talat. Kläderna då? Det kommer inom kort inlägg om hösten 09, så njut lite av dessa bilder så länge! Bilderna till lookbooken är iaf tagna av Immo Klink.

Denim Contest 2009

Nu är den igång..ni vet säkert vad jag menar, Denim Contest 2009! Hoppas alla har fått sina jeans levererade och att de känns bra, för de ska ju vara era trogna nu i 6 månader. Känner ni att "fan, jag vill ju också vara med!" så är det bara anmäla dig och skaffa ett par Onvis.
Jag har slängt ihop en primitiv och enkel hemsida där vi kommer följa tävlingen. Här kommer även foton läggas upp och annat smått & gott som händer relaterat till tävlingen. Så maila gärna foton så ska jag lägga upp dom efter bästa förmåga. Hemsidan finns på www.mindenim.se/onvis.html

Vinnaren koras 1 Oktober.. hoppas tiden går fort

Selvage, ett mode?

Selvage, eller stadkanten, är ju som bekant den kant som bildas i den gamla vävstolen där skyttlen vänt. På 80-talet försvann stadkanten då produktionsteknikerna effektiviserades. Men stadkanten har ju hängt med, bl.a hos alla olika vintage märken. Något som är snyggt är att vika upp jeansen så att stadkanten syns..och det är snyggt tycker jag!


Denna detalj har snappats upp av olika modemärken, men där förlorar stadkanten en del av sin charm och historia. Moderna maskiner kan sy denim för att sedan bara addera en stadkant..utan syfte. Det är rätt svårt att säga då om tyget är vävt på 28-30" vävstolar eller de större maskinerna. Men så finns det ju även alldagliga klädmärken som ska sälja "moderiktiga" jeans. Jag pratar nu om Kappahl. De försöker nu lansera att de har jeans för alla, "Try Them", jo tjena..
Såg ett par jeans i skyltfönstret med standkant, trodde jag. Gick in för att titta närmare och fann detta: Ett band som liknar (nåja) en stadkant har blivit påsytt för att detta ska synas vid uppvik. Ett ord kan väl sammanfatta detta: FY-FAN-VAD-HEMSKT!! Vet inte vad mer man ska tycka och vilken "status" selvage denim är på väg att få.. man tar nästan detta personligt och det känns som denimkulturen smutskastas..



Hade endast mobilen med mig så bilderna är sådär.. 449kr vågar dom ta för jeansen. Så här skriver Jonas Eriksson, Kappahl Man:

"I vårens kollektioner kommer det finnas ett gediget och superfint jeanssortiment för både vuxna och barn. Med en rad av duktiga designers och produkttekniker har varje modell och passform finslipats och uppgraderats för att kunna ge den mest kräsna jeanskunden en väldigt uppskattad upplevelse." 

Produktionsteknikerna verkar iaf vara innovativa (ironi).. Så, nu är det färdigt dissat *puh*

Levis RED våren 09

Levis RED startade 1999 då man började experimentera och laborera med tyger, kvaliteter och detaljer. Enkelt förklarat är RED motsatsen till LVC kollektion, där man sätter ihop och reproducerar gamla Levis jeans. Istället så utgår RED oftast ifrån en 501:a och plockar isär jeansen till molekyler, tittar på detaljer, sömmar m.m för att sedan sätta ihop allt igen, fast med en ny innovativ vinkel. Historia och framtid möts där varje kollektion utvecklas till något unikt som blir klar då teamet känner sig nöjda.. så man vet aldrig direkt vad som kommer eller när. I torsdags var det iaf dags för releasen för Levis RED s/s ´09 på Black Market. Kvällen toppades av att chefsdesignern för RED, Miles Johnson presenterade vårens kollektion i en trevligt inrett rum som verkligen höjde stämningen.





Kollektionen är inspirerad av Amish folket med deras enkla levnadsstil, arbetskläder och hur tyget gjorde plagget. Värt att poängtera är att man använder allt tyg när plaggen sys. Detta skapar nya detaljer som t.ex en extra coinpocket, hälla eller olika fickor. Det lilla spill som blir över används bl.a till packningsmaterial. Miljötänk på elitnivå!

Moodboard för RED kollektion s/s 09

Kollektionen består av jeans, en skjorta, undertröjjor, en jacka och fina plagg för tjej. Allt är unisex men den mer uppenbara tjejdelen består av en söt "madicken" klänning, en 40-tals inspirerad kjol och en fin variant av hängslebyxan..fast med korta ben. Såg iofs en manlig anställd smyga omkring med dessa och kanske inte såg såå fel ut. Många fina detaljer och lösningar.








På jeanshyllan hittar man bl.a en loose modell med tydliga parallellar från 1870-jeansen, en rätt så vanlig rak modell som heter Parsnip (palsternacka) och så MC-Hammer byxan, Slouch. Jeansen är tillverkade av dubbel selvage denim som även innehåller en stor del hampa vilket gör det extra hållbart och slitstarkt. All denim och tvättprocesser är utvecklade speciellt för denna kollektion.

Jeansen kommer i storlekarna s/m och l/xl. Här är en Loose i s/m. 

För att peka på några detaljer så är knapparna väldigt fina. Det är en knapp de hittade i en gammal byxa som måste använts av en arbetare som har nött knappen då han har stått emot något metallverktyg..kanske en svarv, vem vet(?) Under varje nit finns en liten skinnbit, en detalj som förr egentligen satt på insidan av byxorna. Slogan "Not the cheapest but the best" är hämtad från 20-talet då Levis patent löpte ut och marknaden var öppen för konkurrenter.








Jackan heter Sack och modellen känns igen från tidigare kollektioner. En anti-fit jacka som lägger sig över axlarna och faller rakt ner. Gruvarbetar känslan fulländad! Skjortan har som synes, en väldigt boxy passform. Fördelaktigt då man ska använda allt tyg.




Personligen gillar jag RED´s olika kreationer. Efter lyssnat på Miles kändes konceptet ännu mer självklart. Däremot krävs det oftast rätt man/kvinna att bära upp kläderna, då vissa plagg kan vara väldigt svåra. Sedan tidigare har jag bl.a en Sack jacka från RED och kan lugnt påstå att när jämför man den jackan med den från våren 09 så är det stor skillnad! Den tidiga Sack`en har plastknappar, inte samma detaljer och sömmar. Jeansen skulle jag gärna använda, men prislappen kanske hindrar just det momentet. Komplettera gärna läsningen om RED genom att besöka Johans blogg som även besökte Black Market.